man tror ju inte det är SANT

Mötet blir inställt för personalens barn blev hastigt sjukt. Jag ringer upp samordnaren och talar om att personalen måste åka för att barnet blev sjuk. Åk säger jag så klart till vedebörande personal.

Samordnaren ringer upp och säger att hon får inte åka, nehej säger jag? Men enhetschefen!!!!! kan komma eftersom vi inte har någon personal åt dig. Enhetschefen ringer upp mig och frågar om jag VILL att hon kommer. Vill och vill, jag behöver hjälp.

 Jag frågar varför personalen inte får gå hem  för väård av barn?.- Nej, du har ju rätt till din tid.

 Men om barnet hastigt insjuknar då är det ju inte så mycket att orda om, säger jag. 

- Du har rätt att kräva att hon är kvar till nästa kommer. 

Men nästa skulle ju inte komma förren 15.30?  Ska ungen ligga sjuk i skolan till dess då? frågar jag henne.  

-Det är ju ditt beslut i så fall, säger du att personalen får gå får du skylla dig själv….

Har ni hört så idiotiskt??? Kommunen!!!!!!!!!!

Man ringer in ordinarie personal för att arbeta när en annan blivit sjuk. För att sedan säga när hon är på väg till mig att du behövs inte, vi har hittat ett billigare alternativ. Hon får inte komma fast hon säger att hon inte behöver ha kvalificerad över tid och vädjar samordnaren att avstyra det hela, men NEJ.När jag frågade chefen några dagar  senare om varför de struntar i människovärde och bara tänker på ekonomin när det uttryckligen står i LSS lag stiftningen att man har rätt till en MYCKET GOD levnadsstandard och kontinuitet. Behöver jag säga att jag inte fick någon förklaring. Igen lovar hon att göra sitt yttersta för att det ska bli så bra som möjligt.

Ha, pyttsan. Nu efteråt har jag fått veta att man struntat i att försöka alls.

 Och det alternativet var verkligen uruselt. Utan förvarning står hon hemma hos mig. Vem är du??? undrar jag. Ehh ehhh ehhh får hon ur sig. Är du assistent eller?  aaaa säger hon..

En ung tjej som såg till att det såg  ut som ett bomb nedslag här när hon gick.Och det var fint innan hon kom. Hue hon hann ör ju ett under för jag såg henne bara sitta och läsa. Det var en hel del annat men jag orkar inte ta upp alla idiotiska saker hon gjorde och sa.

Dessutom skickade de hit sju nya på 10 dagar utan vare sig info till dem eller mig. Alltså vi ligger och sover, har influensa  och helt plötsligt står en villt främmande människa vid fotändan. Eller innanför dörren, för ring klockan hittade de inte… Som kronan på verket skickar de hit en person som ska skolas in fast jag vid tre tillfällen skriftligt, fyra via telefonen och en öga mot öga sagt att jag inte vill ha hit ytterligare en ny. För att lösa det åt dem så pratade jag med två vikarier som ordnade så att de kunde arbeta de nio pass som det rörde sig om. Jag skrev ytterligare ett mail till chefen och talade om att jag har pratat med två vikarier som kan de passen och att de nu inte behöver skicka hit den planerade inskolningen. När de berörda vikarierna sedan ringer samordnaren för att erbjuda dem en färdig lösning så säger de- Nej det behövs inte det är redan klart sedan länge.

Jag blev lovad både av samordnarna och av enhetschefen att man skulle göra allt man kunde för att den planerade inskolningen inte skulle komma utan att man skulle ta någon av de sju (av tio) från bemaningspoolen som redan varit här. Att de förstod att det var jobbigt för mig och barnet att de kom så många nya. Dessutom sade jag i från vid två av de tre tilltänkta inskolningspassen för att jag hade läkarbeök och möten som krävde att jag hade känd personal hos mig och inte en ny. Man skulle ta dagar veckan efter i stället.

Kvällen innan den här inskolningen skulle komma skickade enhetschefen ett mail där det stod att de tänker skicka henne i allafall och förklaringen var trots att jag både skriftligt och muntligt sagt nej. – Det blir så sårbart om ordinarie personal bli sjuka.  Och att det här har ju varit bestämmt sedan länge.

Jag trodde jag skulle spricka av ilska! Nästan hela personalstyrkan i poolen hade ju redan varit här utan inskolning. Om det nu var så viktigt att den här personen kom så varför kommer hon efter sex veckor och sju andra? Mailet såg jag inte förrän sent dagen efter och då stod människan bara i min hall…. Vem är du säger jag. Jo jag heter xxxx och kommer för att gå inskolning. Ursäkta att jag är lite tidig. Hon gick alltså rakt in hemma hos mig och kom en timme!!! för tidigt. Man hade skickat HENNE att informera mig om 1. Hon skulle inte gå mer inskolning än den kvällen för det var lika bra att hon började jobba med en gång.???Fast jag sagt i från om inskolningen dagarna efter, då sätter man henne och jobbar i stället??? Och sedan 2. hon ska arbeta hela februari fast jag mycket tydligt sagt NEJ.

Snacka om att jag var rosenrasande. Det var ett mycket sakligt men kritiskt mail jag skickade till den chefen. Tror ni jag har fått något svar? det var en vecka sedan nu. Till slut tröttnade jag och skickade en synpunkt/klagomål på den chefen och de samordnarna till områdeschefen där jag talade om allt!  Och flera saker som är både bedrägeri och högst oproffisionellt men som är för känsligt att skriva  om här. Det hade varit en sak om man från början sagt att du ska vara i kommunen så kort tid och att du får ta den personal som kommer. Men det var ju inte det de sa utan de var ju såååå förstående sååå.

Och inte nog med det min ordinarie personal får inte komma i morgon ÄVEN om barnet är friskt för man har satt in vikarier för henne. – Men säger hon, du kan ju inte neka mig att arbeta mitt pass för att ni satt in vikarier? Ta bort dem då! Nej du kan vara hemma i morgon får hon till svar. Jag sa åt henne att strunta i dem och komma i allafall och att ta kontakt med områdeschefen och informera denne om hur inkompetenta samordnarna är.

Och jag som i min enfald trodde att kommunen var mallen för hur man arbetar som assistanssamordnare eftersom man har en tillsynsenhet. Att man utgår i från att alla människor är lika mycket värda och att man man följer lagar, regler och riktlinjer och då i allra högsta grad LSS, SOL försäkringskassanas och arbetsmiljölagar…….

 

Tack och lov går jag med i ett Kooperativ 1/3 och där har alla en röst och där arbetar man INTE på det här sättet ( Jag har frågat).

Hej alla trogna läsare

Det har varit KAOS på assistansfronten, så här illa har det aldrig varit och jag som trodde kommunen skötte sig exemplariskt. Åtminstone bättre än små privata som inte vet bättre.

Mer detaljer om det senare.

Vi har också haft den berömda influensan……vilken influensa sedan. 39-41 graders feber i 6 dagar och sedan feber i ytterligare 6. Jag fick öroninflammation med sprucken trumhinna och en ryslig hosta  jag hade säkert lunginflammation också.  Två av assistenterna hade samma influensa och de hade konstaterad lunginflamation. Jag fick antibiotika av en kollega så det tog bort alla elaka bakterier. Jag var så dålig så jag inte orkade ta mig till läkaren. Sedan lånade jag ut min bil och de var så snälla och tvättade den så när de hade kört hit den och jag skulle starta den efter ett par dagar så gick det inte. För det första startade den inte och för det andra var bromsarna fastfrusna.  Kul va? Det  upptäckte vi när vi skulle rulla ut den från carporten för att prova med startkablar. Det var tre veckor sedan och den är fortfarande lika fastfrusen.  Ap tråkigt och hemskt opraktiskt.

I dag ska jag ha möte med kommunen så fortsättning följer……

Ett nytt år

Lilla vännen och jag satt i soffan och nickade till och turades om att väcka varandra. Vi lyckades i allafall hålla oss nvakna till tolvslaget. Vi stod och tittade i fönstret på fyrverkerierna men såg väl inte sådär jätte bra. Vi hade ju ingen assistent  och därför kom vi inte i väg men jag hoppas vi har det nästa år och jag lovade att nästa år ska vi titta på stan. Året här inte börjat så där jätte bra. Jag har svåra smärtor, har svårt att sova och är demed väldigt trött. Plutten har lov och vi har i princip inte gjort något speciellt men skridskor och pulkalek har det blivit. En kompis till mig tog med honom och åkte skridskor en förmiddag och i dag följde jag med honom till pulkabacken en stund. Skönt med snön, lovet blir lite roligare då. Vid sådana tillfällen gnager det dåliga samvetet i mig. jag tycker synd om plutten som har en sjuk mamma. Han har en bra pappa på det sättet att han ser till att han har det han behöver. När jag inte har ekonomisk möjlighet så hjälper han till.

Jag hoppas jag får ett år med lite mindre smärta och lite mer ork. Att jag och sonen får vara friska och att vi inte drabbas av svåra situationer. Den här dagen har varit túff men i morgondagen blir bättre.

Rymde till ICA

Hunden alltså. Vi hade lämnat henne en liten stund hos min mamma. Via den  öppna altandörren hade hon tagit sig ut  och sprungit för glatta livet. Lyckligtvis hade hon rusat runt på Icas parkering där någon snäll människa sagt till personalen. De hade bara gått och hämtat henne, gett henne vatten och lagt henne i personalrummet och sedan tingt polisen. Så när jag ringde så talade de bara om vart hon var och jag kunde hämta henne. Tårarna sprutade, fy vilken pers. Inte nog med det…… Jag bad sonen ta med sig hunden och gå hem till mamma och vänta på mig där medan jag och assistenten handlade. På väg hem ringde jag mamma och bad henne skicka ut hund och barn. Döm om min förvåning när pojken kommer UTAN hund och säger att hon är borta igen. Jag blev sur och sa sluta larva dig och hämta hunden, det tog ett tag innan jag förstod att han faktiskt talade sanning. Jag skyndade mit till Ica och mycket riktigt sitter hunden brevid samma personal igen. Oj vad pinsatm det var.

Hemma var jag helt slut av känslomässig berg och dal bana.  Sömnen har varit dålig ett tag nu men inatt var det värre än någonsin. Jag somnade tre och vaknade fyra gånger innan det var dags att gå upp med sonen strax före nio.

Liten ljusglimt

i allt elände. Fick ett jättebra tips av en schysst person på kommunen som ledde till tre extra timmar per dag tills skolan börjar 8e januari. Tack o lov ett bekymmer mindre. Det betyder att jag  får hjälp då jag i vanliga fall har ett glapp på flera timmar. I vanliga fall går det ju i och med att plutten är i skolan men när det är lov blir det riktigt svårt. Under vanliga förutsättningar så ser jag till att har timmar sparade till lov dagar men nu hände det saker som jag inte kunde styra över eller förutse. Jag trodde aldrig det skulle lösa sig så här bra. Som sagt helt underbart att kunna beta av ett bekymmer på listan.

I lördags var vi hos våra goda vänner ute på landet och åt mat och bara myste med dem hela eftermiddagen. De är musiker hela familjen och de bor i ett gigantiskt hus. Där har de ett stort rum med instrument för en hel orkester till exempel trumset, elgitarrer, bas, trumpet osv. Ni kan ju tänka er vilken lycka för en sjuåring. Jag så inte mycket av honom för han spelade och sjung för fulla muggar och inte nog med det så fick han vara med sina idoler. Barnen är 16 och 14 och sonen älskar dem. De underhöll honom hela tiden. Jag fick prata med vuxna och bara mysa.

Jul

23 åkte vi riksfärdtjänst till Uppsala. Plutten blev åksjuk och kräktes i mina händer i taxin…..

Julafton var bra, jag har haft vidriga smärtor efter troligtvis ytterligare en fraktur i ryggen. Nacken den här gången. Måste ta kontakt med läkarern nu för är det som jag tror så är det tredje på kort tid oich det skrämmer mig… Sonen var nöjd och det är det viktigaste för mig. I går när vi åkte hem så åkte vi med en dement dam som ställde samma frågor HELA vägen, hon var inte tyst en sekund. Både jag, taxischauffören och sonen hade skavsår i öronen.

Kommande dagar känns lungt men sen blir det ovisst och jobbigt. Jag kommer troligtvis inte ha assistans hela lovet och även om jag skulle ha det så är det problem på dagarna. Några timmar mitt på dagen har vi ingen hjälp. Svårt när man inte kommer ut själv. Jag måste hålla pojken sysselsatt inne då jag inte kommer ut. Och han kan ju inte vara ute själv för händer det något då kommer jag inte ut till honom. Det är stor risk att vi måste ha hemtjänst i stället och det betyder att vi inte kommer ut alls. När jag hade hemtjänst fick jag gå ut två timmar i VECKAN!!! Hur ska det gå med hunden och hur ska det gå med ett barn som har lov från skolan. Oj, oj ångest!!!

Som sagt rikttigt jobbigt just nu. om jag bara kunder slippa den värsta smärtan så jag orkade med

Tråkigt

Fått tre riktigt tuffa besked nu strax innan jul. Ett av dem innebär att jag inte har någon assistans efter 21.30 på nyårsafton. Ett av de andra innbär att jag kommer att tänka mig mycket noga för innan jag pratar om något mer än vardagliga ting.

Tråkigt att känna sig sviken och tråkigt att misförstånd kan förstöra så mycket. Jag hoppas julen  och kommande lov blir bra, jag och pojken är borta på julafton men annars kommer jag vi vara hemma. Men jag är väldigt glad att vi kan vara där. Dock är jag bekymrad över hur andra veckan av julovet kommer bli. Jag har sparat assistans timmar till att täcka upp de stora glappen som blir men de timmarna går inte att spara till sista veckan på lovet. Jag hoppas det går bra, jag får ladda med flera filmer och be om hjälp från människor jag känner. Vid sådana här tillfällen och högtider önskar jag att jag hade någon att luta mig mot, att inte alltid vara den som är stark. Men så som jag önskar att det var så kan jag göra det för mitt barn.Vi gjorde julgodis härom dagen och det var roligt och mysigt. Vi pysslar och donar och pratar om varför vi firar jul. Jag är glad att kunna göra julen som ändå är barnens högtid så bra som möjligt för min son. Jag har inte några stora ekonomiska möjligheter men jag har tid och framförallt kan jag ge kärlek. Jag antar att man får göra det bästa av sina förutsättningar och att vi alla har olika. Jag tänker på och ber för alla barn som lever med föräldrar som dricker alldeles för mycket under julen att de ska få ha en trygg  jul och en vettig vuxen att vända sig till.

Kommande dagar har jag väldigt mycket att ta tag i och ordna och det är bara att försöka göra det bästa jag kan även om det är ledsamt, ensamt och tufft emellanåt. Men ofta när det är tufft dyker det upp små guldkorn, ett vänligt ord, en vän som ger av sin tid, ett vykort eller en kram.

Snötäckt ett litet tag till…

Så idag passade vi på att vara ute och leka på ett dagis. Sonen åkte bob och lilla vovven spramng runt som en tok, överlycklig över att få vara lös. Sedan hem och snabbt  o äta lunch. Egentligen skulle jag varit på avslutning på hundklubben men jag har för ont i ryggen för att skumpa runt i den manuella rullstolen på en ojämn åker.

Efter lunchen åkte vi permobil till kyrkan där det var julfest och världens gulligaste lucia tåg. De två yngsta deltagarna var ett och tre år gamla, sååå söta!

På em softade vi mest med hemmgjorda våfflor och julkalendern.

Livet känns lite jobbigt just nu dels på grund av svåra ryggsmärtor dels på grund av jobbiga bekymmer. Jag längtar dock till jul även om det inte blir riktigt som jag vill. Jag och sonen åker bort på julafton annars är vi hemma själva. Men jag hoppas vi får möjlighet att träffa lite kompisar.

I morgon ska jag till läkaren med sonen.

Skolan

Jag var med pojken i skolan en stund  på förmiddagen. Det var roligt både för mig och för honom. När jag var hemma en stund på “rast” kom en kompis förbi. Hon skulle komma tillbaka en stund i morgon också.

Eftermiddagen har varit fruktansvärt jobbig och tuff. Jag hade ett möte som inte kändes bra. Många missförstånd men jag orkade inte förklara eller försvara,  jag bara grät.

När jag skulle hämta sonen i skolan samlade jag i hop mig fast det kändes som om jag bara ville försvinna. Jag fick en underbar teckning av honom, det gjorde mig lite bättre til mods. När vi hade ätit mat så kom en granne förbi och bjöd på kakor och hämtade en bok hon köpt från pojkens jultidning. Hon ska vara så snäll och gå ut en sväng på lördag när vi ska till Stockholm.

Oväntat

Jag fick idag  oväntat riktigt tråkiga nyheter som ger mig ordentligt med huvudbry. Jag vill inte närmare beskriva här vad det handlar om för att inte lämna ut berörda personer. Jag fundera på olika lösningar för att kunna lösa bekymmret.

Morgonen blev stressig, i och med att assistenterna blir sena så blir vi också sena. Det har till och med gått så långt att fröken skriftligen har påpekat att det är respektlöst att barnet är försenad till skolan och att det är föräldrarnas ansvar att barnet kommer i tid samt att det stör hela klassen. OCH jag förstår henne ! Det värsta är att plutten får skäll för  något som inte är hans fel. Pojken skulle inte vara försena om assistenterna kom i tid. Jag har funderat på olika lösningar och ett förslag är att assistenterna ska börja en kvart tidigare. Dock måste de minuterna tas någon annanstans i från. Fördelem är att pojken mer frekvent skulle komma i tid. Nackdelen är att det är inte alla som är sena och vi förlorar tid och hjälp på eftermiddagen eller kvällen istället. Dessutom inträffar det mycket sällan att man erbjuder sig att ta igen tiden. Har ni något förslag på åtgärd? Jag har tagit upp problemet vid tidigare tillfällen. Jag tycker det är en trevlig person och det känns jättejobbigt att påpeka det

I dag har vi varit och bakat pepparkakor med goda vänner som bor i stan. en gemensam vännina med barn var också med. Det är fjärde året i rad som vi bakar pepparkakor. Våra barn hade avlutning på Scouterna och de hade maskerad. Min lilla var doktor och kompisen snögubbe.